Elsa och Gunnars fond

Eldsjälar med hjärta hos ungdomarna

Elsa Martinsson, 95 år, är en av de som jobbade mycket aktivt när drömmen om en egen skuta till Skaftö tog fart i början på 80-talet. Hon är uppväxt med skutor då hennes far både var delägare i flera lastfartyg, och senare även hade egen skuta. Hon trivdes ombord, så även om man på den tiden ansåg att det var männens som skulle gå till sjöss, tillbringade Elsa gärna mycket tid ombord och sprang runt på däckslasten, medan pojkarna hängde över relingen och kräktes av sjösjuka, minns hon.

Bildandet av Föreningen För Fulla Segel

När Föreningen För Fulla Segel bildades 1985 var både Elsa och hennes man Gunnar mycket aktiva och såg värdet i att kunna föra vidare så mycket kunskap och tradition som finns på Skaftö sedan fraktfarten och fisket till så många fler och framför allt till en yngre generation.

Att få ekonomi till projektet

För att ro iland ett så stort projekt krävdes mycket pengar och en stark tro. Tron hade Elsa och Gunnar och lade ner ett enormt arbete med att sticka maskotar, skaffa medlemmar, baka och sälja fika, lotter och Kvartsitatröjor, skaffa sponsorer och slipa, dreva, måla och allt som någonsin behövdes göras. Det blev ofta långa dagar men det gav snabbt resultat i både kassan och intresset för föreningen ökade. Det fanns inte ett hus som inte Elsa knackade på hos för att berätta om drömmen om en segelskuta, och hur man blev medlem. Alla skulle må bra av att få tillgång till att kunna lära sig segla och lika viktigt var det att kunna få uppleva den gemenskap som finns ombord mellan generationer, förkunnade Elsa.

Bono från Farsund kommer till Fiskebäckskil

Det var en stor dag när Bono kom in på Gullmaren och senare lade till vid Lyckans slip en tidig januaridag 1986. Med en gång var dags att påbörja förvandlingen av detta lastfartyg till en segelskuta. Från sitt fönster på Östersidan kunde Elsa och Gunnar hela tiden ha koll på henne och se hur hon tog form. Föreningen utlyste en tävling om vad hon skulle heta och många olika namnförslag kom in. Vinnare blev dock hennes ursprungliga namn som hon fick när hon byggdes, Kvartsita. Det som många hade trott var en omöjlighet hade vi nu visat att det gick. Nu skulle föreningen kunna gå in en ny fas, redo för att ge ungdomar en möjlighet att uppleva livet ombord på en skuta.

Hur seglar man en skuta

Seglingarna gick till svenska, norska och danska hamnar de första åren och ombord bedrevs utbildning av alla slag. Seglingarna var fulla, ja, ibland överfulla så vi fick ringa och få dispens hos Sjöfartsverket, berättar Elsa. Samtidigt hölls kurser i navigation, sjösäkerhet och brandutbildningar under vinterhalvåret och under lördagarna var det då som nu arbetshelger för att underhålla Kvartsita. Det är en unik förening på det sättet att här träffas alla åldrar och hjälps åt med alla sysslor och de yngre får lära sig skötsel och de äldre fick många härliga stunder tillsammans med de yngre som gjorde att man kände sig som ung på nytt många gånger, berättar Elsa med glimten i ögat. Det vi fick uppleva nu var värt alla timmar av slit som var i början, det var Gunnar och jag helt överens om.

Elsa och Gunnar Martinssons fond

En sommardag i juli 1988 gick Elsas man Gunnar bort och det tog av naturliga skäl en stor del av energin hos Elsa. De hade tillsammans bestämt att istället för blommor till begravningen starta en fond till förmån för Kvartsitas ungdomar. Pengarna som skänks ska användas till utbildning av ungdomar för att kunna föra dessa kulturella upplevelser vidare. Föreningen är fortfarande tacksam för de bidrag som kommer till fonden som möjliggör kurser och utbildning för våra ungdomar.

 

Vi tar tacksamt emot bidrag till Elsa och Gunnars fond för fortsatt utveckling av vår verksamhet, 8368-3, 914 678 323-9 (Swedbank).